Jag har en gravidlängtan!
Många kvinnor och män har en barnlängtan. Jag har en gravidlängtan!
När min bror berättade att han skulle få sitt första barn föddes min barnlängtan. Jag var då 14 år. Min första son föddes när jag var 24 och lyckan var total! Min andra son föddes när jag var 28. Ännu mer lycka! I bagaget har jag även en abort och ett missfall. Med andra ord, en fullt fungerande livmoder. Idag har jag två barn och två bonusbarn, och jag är klar med barn.
Något jag däremot inte är klar med, det är att vara gravid. Tanken på att eventuellt aldrig få vara gravid igen skrämmer mig. Jag vill känna den där härliga känslan man bara kan känna när man är gravid. Till en början kände jag en stor sorg över att inte få vara gravid igen. Sedan började jag fundera och insåg att även fast JAG är klar med barn så är ju inte andra det. Och vissa andra behöver hjälp. Jag har till exempel olika bekanta som behöver kämpa. Snart insåg jag även att det finns en helt annan grupp med människor som, enligt ”samhället”, kanske inte har rätt till barn; de homosexuella, och då framförallt homosexuella män som inte ens har tillgång till ägg.
Min första tanke och känsla var ”Wow, tänk att kunna få hjälpa någon att få den största gåvan i världen, samtidigt som jag kan uppfylla en av mina egna innersta önskningar!”. Jag började googla runt och läste på om altruistiskt surrogatmödraskap. Det altruistiska surrogatmödraskapet just för att jag aldrig skulle vilja ha någon kompensation för det jag gör. Det skulle vara en otroligt stor gåva och ära att få bära ett barn åt någon, även om det inte skulle vara en lika stor gåva som till föräldrarnas vars barn jag skulle bära på.
Snabbt sjönk min känsla då jag insåg att det är olagligt för hälso- och sjukvården i Sverige att hjälpa till med surrogatmödraskap. I Sverige kämpas det starkt för allas rätt till sin egen kropp, framförallt kvinnors rätt till sin egen kropp. Vi har länge kämpat för fri aborträtt, för det ska vara kvinnors rättighet att bestämma över sin egen kropp. Jag får även donera min livmoder, äggstockar och äggledare utan problem, men jag får inte låna ut den till någon, för helt plötsligt så är jag ett offer i andras ögon och jag ska skyddas.
Jag är inget offer och jag behöver inte skyddas. Detta är något jag vill göra. Jag vet inte för vem eller hur det ska gå till, men jag vet att jag inte är ensam om att kämpa för denna rättigheten. Ja. Det är min RÄTTIGHET att få bestämma vad jag ska använda min egen kropp till.
Jag tänker fortsätta kampen om att få kunna göra detta och få kunna uppfylla någons dröm, såsom jag skulle kunna få uppfylla min egen. ”Man” brukar säga att man inte har rättigheter till att få barn. Jag tycker ändå att man har rätt att få en chans till att kunna få barn. Jag skulle vilja vara med och vara den chansen. It takes a village…!
Maria Remar