Vi skänker till välgörenhet. Vi bidrar till forskningen. Vi köper saker vi egentligen inte behöver från grannungarnas jultidningar. Vissa går längre och volontärarbetar. Vissa går ännu längre och viger sitt liv åt att hjälpa andra. Att föreläsa och sprida budskap på sociala medier. Vissa, de bär andras barn. Människor har en strävan att hjälpa andra. Vissa mer, andra mindre. Men hur vi vill hjälpa andra varierar. Hur kan jag göra skillnad på bästa sätt. För att skapa en bättre värd eller bara för att göra livet bättre för någon annan. Jag har fött min dotter. Jag har också fått en fantastisk gåva i ytterligare 3 barn. Min makes barn. Jag är 30 år och känner mig så oerhört nöjd med min familj. Vi är fulltaliga. Men jag har fortfarande flera år kvar för att genomgå en graviditet till. Och vi har massvis av familjer som saknar en kropp där deras barn kan växa. För mig är det viktigt att ägget inte kommer från mig. För det är ägget som gör barnet till mitt. Men att få låna någons barn. Vårda det och vara med på resan när barnet växer i min mage. Det skulle få vara en helt fantastisk gåva. Det är alltså något jag skulle kunna göra för en annan familj för både deras och min skull. Precis som att någon donerar en njure, benmärg eller blod. Med den enda skillnaden att detta tar lite längre tid. Ja, det kostar sjukvården en del att ta hand om min kropp under graviditeten. Men både jag och familjen betalar skatt. Och jag ser inget problem med att mina skattepengar bekostar alla graviditeter. Oavsett om bebisen växer i en lånad livmoder eller i den tilltänkta mammans mage. Och jag anser inte att man ska behöva åka utomlands och riskera människohandel och osäkra graviditeter för att få sitt barn. Låt de som vill bära någons barn. Och låt de som vill ha ett barn få låna en livmoder. Och nej, jag känner inte någon som har ett behov av att jag bär deras barn. Men jag känner mina barn. Och jag vet att det jag fått, det vill jag ge någon mer möjligheten att få. Jag älskar alla mina barn. Men att kunna säga att jag älskar alla mina barn som om de vore mina egna. Det har jag privilegiet att veta just gör att jag fått föda mitt barn. Nu önskar jag att jag kan ge fler det privilegiet. Oavsett vilken anledning man har till att inte kunna själv. Det är inte att utnyttja, det är att hjälpas åt.
Jennifer Wällstedt