Att bli pappa har jag sett som en självklarhet och speciellt i rollen som en ung pappa. Redan när jag var 15 eller 16 år minns jag att jag formulerade pappadrömmar till mina nära och kära. Då, ovetandes om att jag i dag skulle leva med en man visste jag inte vilka hinder som förelåg vägen till föräldraskap på grund av min sexualitet.
Med personlig mognad och kännedom förstod jag att min sexuella läggning skulle försvåra planerna för mig att bli pappa men jag visste samtidigt att möjligheten med surrogat fanns.
Nu har jag träffat mannen i mitt liv och vi vill ta steget in i föräldraskap. Den enda möjliga vägen för oss är därför surrogatmödraskap.
Vi satte stor tilltro till den utredning som presenterades i början av 2016 och hoppades få bli bland de första att pröva ett arrangemang i Sverige. Att få stå nära fysiskt, mentalt och kulturellt skulle betyda mycket men efter att utredningen presenterades förstod vi att den möjligheten inte fanns. Om några år hoppas vi kunna inleda en surrogatprocess i USA, trots en väldig hög prislapp.
Erik